Hur det hela började
Alice Wallther från Hindås reste år 2003 till Chennai, Indiens femte största stad, och besökte då flera slumområden. Hon fick möjlighet att följa några socialarbetare i deras vardag. Alices engagemang började med att ge barnen stödundervisning i engelska direkt på gatan. Hon imponerades av barnens entusiasm att lära sig. De undermåliga förutsättningar barnen hade för att möjliggöra sin skolgång berörde henne mycket och följde med henne tiden efter hemkonsten.
Hur kunde dessa barn hjälpas?
Det behövdes ett klassrum där barnen kunde få en skyddad plats från buller och regn, där de kunde få stödundervisning och läsa sina läxor i lugn och ro. För att kunna finansiera detta tillverkade Alice kort och kalendrar som hon sålde. År 2005 reste hon tillbaka och ett litet klassrum byggdes mitt i ett slumområde och en lärare anställdes. Alice arbetade vidare med sitt projekt och föreningen ChennaiSmiles kom till.
Vad som har hänt sedan dess
Verksamheten har utvecklats med fler lärare och voluntärer har engagerats. Allt fler barn har kommit regelbundet till undervisningen och barnens resultat i den ordinarie skolan har successivt förbättrats. Utöver själva stödundervisningen har barnen fått praktiska kunskaper om ekonomi och hälsa. Dessutom har deras självkänsla utvecklats och de har stimulerats till fortsatta studier.
Sedan ChennaiSmiles bildades har det samarbetat med olika ideella organisationer i Indien som delar samma värderingar och ambitioner för att förbättra utbildning för underpriveligierade barn i södra Indien.
Vad händer nu?
Genom åren har ChennaiSmiles lyckats anpassa sig till lokala förändringar, såväl politiska som organisatoriska. Att arbeta i mindre skala ger möjlighet till flexibilitet och god översikt vilket gör att resurserna optimeras.